Fanatism och andra ismaer

Fanatism och andra -ismer


Det finns många olika -ismer, alla är lika bestämda på att de har rätt. Det vi tillämpar i Sverige är en typ av blandekonomi, en mix av socialism och kapitalism. Men allt är man inte överens om. Tillvägagångssättet att skapa ett fungerande samhälle som gynnar folket  gäller framförallt om stat eller kommun skall driva verksamhet eller om det skall ske med privata företag. Skillnaden ligger i att när stat och kommun driver en verksamhet är det efter de behov medborgarna har, om verksamhet bedrivs privat är det framförallt avsikten att tjäna pengar som är huvudsyftet. Det står till och med i aktiebolagslagen att verk-samheten ska bedrivas i aktieägarnas intresse.



Nedan ser du en kort beskrivning av olika -ismer.


Fanatism (av latin fanaticus "inspirerad", "besatt", "förryckt") är en allmän, pejorativ benämning på religiösa, politiska eller personliga riktningar som driver sin sak utan någon hänsyn till rationella argument. Fanatikern är skeptikerns (extrema) motpol.


Fascism är en form av högerextrem auktoritär ultranationalism karakteriserad av maktutövande via diktatur, våldsamt förtryck av politiskt oliktänkande med strikt dominans över samhället

Fascismen förknippas ofta med massrörelse, elitstyre ovanifrån och meningen är att individen är underställd statens och kapitalintressens behov. 

För att underlätta maktutövandet är fascismens mål att skapa känslor av stark nationell identitet. Olika forskare framhåller olika karakteristiska egenskaper hos fascismen, men en vanligt förekommande modell sammanfattar den med ett motstånd mot kommunism, konservatism och liberalism (politisk och ekonomisk) med mål att upprätta en nationalistisk och auktoritär, traditionsbunden stat. (Wikipedia)


Nazism Nationalsocialism, är en ideologi som i grunden har föreställningen om att folket – nationen – har ett högre värde i förhållande till den enskilde. Uppfattningen av folket vilar på rastanken, som i sina konsekvenser innebär ett avvisande av främmande raselement, särskilt sådana av icke-ariskt (i praktiken oftast judiskt, arabiskt) ursprung. I sin politiska utformning bygger åskådningen på ledarprincipen. Det främsta uttrycket för folket är dess ledare.Nationalsocialismen var den ideologi som dominerade politiken mellan 1933 och 1945 i Tyskland, (Wikipedia)


Kapitalism (av latinets capitalis, som avser huvudet; avlett ur caput, "huvud") är ett ekonomiskt system inom vilket kapital och produktionsfaktorer är egendomar, dvs ägs och styrs av privata aktörer såsom individer eller grupper av individer eller genom staten. Produktionsfaktorer, såsom naturresurser/råvaror, realkapital och i vissa fall även arbetskraften, liksom produktionens avsättning i form av varor och tjänster, köps och säljs på marknader enligt producenters och konsumenters samtycke.

I ett kapitalistiskt samhälle behandlas företag som införlivas typiskt av samma lagar som individer. Företagen kan stämma och bli stämd. De kan köpa och sälja fastigheter. De kan utföra många av samma åtgärder som individer.


Kommunism (från franskan: communisme och ytterst av latin: communis, gemensam) är en grupp närbesläktade idéer om att produktionsmedlen i ett samhälle är gemensamt ägda. Inom marxismen är det också benämningen på det tillstånd i samhällsutvecklingen där klasserna och staten upplösts och produktionsresultatet fördelas åt alla efter behov. Enligt marxismen har historien behövt gå igenom olika stadier, varvid kapitalism, slavsamhället och feodalism är en del av dessa stadier.

Beteckningen kan även ses som en del av den bredare socialismen. Socialismen delade upp sig ca 1860–1880 i den socialdemokratiska grenen där vägen till socialism skulle ske genom reformer i samarbete mellan de förtryckta och de förtryckande klasserna och den revolutionära grenen (Karl Marx, Friedrich Engels), där vägen till socialism skulle ske genom att de förtryckta klasserna tar makten genom en revolution, som förespråkas av kommunisterna.


Socialism är en ekonomisk teori kännetecknad av betonandet av kooperativa styrelseformer och en tilltro till gruppens, kollektivets och massornas förmåga att organiserat lösa ekonomiska och politiska problem. En ofta framhävd grundsats är att kollektivets bästa är individens bästa. Denna definition, fastän vanlig i den dagliga politiska diskursen, ses emellertid ofta som otillräcklig. Efter socialismens uppkomst har en rad kollektivistiska rörelser figurerat som endast omtvistat kan benämnas som socialistiska, och en rad socialistiska rörelser framhäver också individualistiska drag.


Anarkism, vanligen av grekiskans "utan härskare/herrar", är en politisk inriktning med syfte att skapa ett samhälle fritt från stat, kapitalism och alla andra hierarkiska system och auktoritära strukturer. Det finns ett flertal olika varianter av anarkism – bl.a. med utgångspunkt i vad som ses som huvudfienden: Staten, även eventuellt staten som kapital och kapitalismen eller båda.

Förenklat kan man säga att anarkisterna vill att samhället organiseras horisontellt, inte vertikalt, med allas jämlika medverkan i ett samhälle som styrs genom direkt demokrati och där företagen ägs och styrs på lokal nivå, snarare än genom privat ägande eller en byråkratisk modell av realsocialistiskt snitt.


Syndikalism är ett ekonomiskt system föreslaget som en ersättning för kapitalism och statssocialism. För syndikalister är fackförbunden ett verktyg för att besegra ekonomisk aristokrati. Industrierna i ett syndikalistiskt system skulle styras genom kooperativ och ömsesidig assistans. Lokala syndikat skulle då kommunicera med andra syndikat genom en Bourse du Travail (arbetsbörs) som skulle hantera utbytet av varor och tjänster. Syndikalism refererar också till en strategi för att uppnå socialism baserad på revolutionära fackföreningar, där arbetarna ges kontroll över sina produktionsmedel.