Jag heter Sten Erland Andersson
Född 24 februari 1937

Bor på Mellomgårdsgatan 111, Borås. Telefon: 033-152715 samt 070-5470665


------

Barn: Torbjörn, Patrik, Henric, Helena.
Barnbarn: Jonas, Fredrik, Erica, Victor, Albin


Händelser genom livet

Livet har varit händelserikt. Många gånger har det varit motigt men ljusa stunder har också förekommit och de har definitivt varit flera än de tråkiga dessbättre. Barndomen med knappa resurser har präglat min syn på människor och lagt grunden till mina värderingar. På den tiden jobbade bara pappa och mamma sydde byxor åt folk. Vi hade egna höns och en gris samt potatis och grönsaker. Det var nödvändigt för att få hushållsekonomin att gå ihop. Pappa var arbetslös i bland och någon försäkring för detta fanns inte. Att vara sjuk var en katastrof. 3 kr om dagen hade pappa vet jag. Under kriget 39-45 var pappa inkallad till tjänstgöring i Norrrland i långa perioder. Det var ransonering på mat, såsom socker, kaffe, mjöl, smör mm. Det var stor klasskillnad i samhället. Vi arbetarbarn hade det betydligt sämre än överklassens barn. Hemsydda kläder och dåliga skor var vanligt. Ofta blev vi mobbade för detta. Min första cykel fick jag vid 12 års ålder.

På 50-talet blev det bättre. Det blev mer jobb och vi fick barnbidrag trots att höger och folkparti lovade landets undergång om detta skulle ske. 40.- pr månad fick vi 1949. Sjukkassan förbättrades efterhand och ATP kom 1959. 2-veckors semester blev 4 så småningom. Allt genomfördes trots massivt motstånd från den borgerliga oppsositionen.

1952 började jag jobba på Borås Tidning. 1961 började jag jobba på Folksam. Först på kundtjänst sedan som distriktschef med ansvar för försäljningen inom ett visst område. Mina placeringar har varit i Borås, Trollhättan (13 år) och Karlstad (3 år). 1981 fick jag chans att komma tillbaks till Borås och byggde huset i Sjömarken på en tomt som jag köpte av mina föräldrar. Efter 19 år i Sjömarken flyttade jag till ett radhus på Hulta inne i Borås som blivit ett bekvämt boende för en ensam man. Barnen hade då flyttat hemifrån och villan i Sjömarken blev för stor.

Jag har varit gift två gånger. Fick barnen Torbjörn och Patrik tillsammans med Anita (1959-1974) och Henric och Helena med Inez (1976-1981). Jag är glad för mina barn. De har alla ett bra jobb och bra utbildning. De sköter sej och hedrar oss föräldrar. Jag är mycket stolt över mina barn som trots skilsmässor och problem blivit duktiga människor. Barnbarnen ser ut att gå samma väg, ambitiösa, snälla och ärliga.

Som pensionär kan jag inte sitta stilla. Sedan 1992 har jag drivit företag, till en början som hobby men efterhand som det utvecklats har det blivit mer som vanligt arbete.

Värderingar

Jag är uppvuxen i ett arbetarhem med allt vad det innebar i form av standard och värderingar. Dessa värderingar har följt mej genom livet och kännetecknas av att jag alltid känt för dom som har det svårt. Att ingen skall få ha högre standard på bekostnad av sjuka, arbetslösa, pensionärer eller handikappade. Vi har ett så starkt samhälle att det räcker till för alla. Den som tjänar mycket har också lättare för att avstå en liten del för sina medmänniskor.


F